•  

     

    På en öde ö

  • Jag hade haft turen att få ett sommarvikariat direkt efter skolans slut. Det här hände för några år sedan och jag skulle vikariera som vaktmäs­tare på Försäkringskassan.

     

    Jag minns att jag redan ef­ter första dagen kände mig som en tupp i hönshuset. 98 procent av de anställda bestod av mogna kvinnor i övre medelåldern och att lyssna till deras kackel på fikarasterna gjorde att jag drog mig tillbaka till min "egen" expedition.

     

    Det fanns i alla fall en tjej som liksom jag hade börjat vi­kariera samtidigt. Hon hette Tilde och eftersom vi var i sam­ma ålder kom vi bäst överens.

    Efter fjorton dagar vid morgonfikat kom Tilde in till mig med en kopp kaffe i han­den och sa att hon inte heller stod ut med kärringarnas pladdrande om pajrecept och gardiner.

     

    På fredagsmorgon när vi båda var uppåt för att det snart skulle vara helg föreslog Tilde att vi kunde åka till hen­nes mormors stuga på en ö som låg tre mil utanför stan. Om vi ville kunde vi stanna över helgen, för hennes mor­mor var gammal och sjuk och nyttjade inte längre stugan.

     

    Utmärkt tyckte jag som vid det här laget redan var småkär i Tilde. Det var hon som lyste upp min tillvaro och jag tror det var ömsesidigt.

     

    Jag hämtade henne vid nio­tiden och vi åkte till färjeläg­ret, där färjan som skulle ta oss över sundet ut till ön som låg och väntade.

     

    Jag tyckte att jag hamnat i paradiset när vi kom fram. I en röd liten stuga på en öde ö skulle jag tillbringa helgen med den här läckra tjejen. Tilde föreslog nästan med en gång att vi skulle ta ett dopp. Sagt och gjort.

     

    - Sist i är en fegis, ropade hon och dök ner i det ljumma vattnet.